Det var underbart

Jag kom hem för en stund sedan.

Jag har varit och träffat Hetingen.

Han jobbade och ja körde ut och mötte upp honom i skogen.

Knästrumpor, urringad klänning och inga trosor. Gissa vad jag ville göra.

Och när han släckte lampan på bilen blev de helt svart. Bara stjärnorna som lös.

Vi kysstes och omfamnade varandra. Allt blir bara lättare och lättare med honom.

Han drog upp min klänning och märkte att jag inte hade något trosor på mig. Han sa inget, men jag tror att han gillade det.

Han smekte mig och jag njöt.

Han knäppte upp sina byxor och han var redan styv.

– Var ska vi göra detta? frågade han.

– Var som helst. svarade jag och kysste honom igen.

Vi gick bort en bit, det var riktigt mörkt. Sen satte jag mig på huk och började suga av honom. Han flätade in sina händer i mitt hår och förde mitt huvud fram och tillbaka. Jag älskar att ha hans kuk i min mun. Men jag glömmer lätt bort att jag måste andas med näsan. =)

Sen sa han något om att vi skulle ha sex istället och ja la mig ner på marken, på grusen. Jag hade planerat lite och tagit på mig en lång kappa. För de va inte så bekvämt förra gången vi hade sex i skogen och jag blev så skitig.

Han kom ner till mig, lyfter upp mina ben på hans axlar och tryckte in sin hårda kuk i mig. Det var så skönt och jag tittade upp på himlen. Det var stjärnklart och helt underbart vackert.

Jag stönade.

– Detta är så skönt, säger han.

Jag vet, tänker jag och bara fortsätter att njuta.

Han kommer ganska snabbt, men det är ok.

Allt är så bra på något vis och jag vill bara att han ska njuta.

Om jag kunde skulle jag frusit tiden då, men de kan jag inte så jag sparar de som ett privat ögonblick. Ett av mina favoriter.

Han lägger sig ner på min mage och jag drar fingrarna genom hans korta hår, som faktiskt är mycket längre än sist.

– ”Du är så härlig” säger jag till honom.

– ”Jag vet” svarar han och jag skrattar.

Han säger att han har ont i knäna för det är någon sten som ligger väldigt fel. Och när han reser sig uppmärksammar han också stjärnorna. Vi ställer oss upp och ja försöker se var mina skor är i mörkret. Han hämtar en liten ficklampa men jag har redan hittat dom.

Sen står vi en stund och tittar på stjärnorna. Han pekar ut ett par stjärnbilder och jag njuter av att lyssna på honom och bara ha han nära mig.

Jag struntar i om han säger att han inte är de minsta romantisk, för de är han.

Sen kysser vi varandra hejdå och jag kör hem och han fortsätter jobba.

Jag kör lite fel. Glömmer svänga, men jag brydde mig inte. Någongång måste ja komma ut ur skogen och de gjorde jag tillslut. Jag ler när jag rullar in i min by från ett helt annat håll än de jag körde ut ifrån.

Jag ringer honom inte. De finns inget jag måste säga honom just i denna stunden. Det var underbart, och han vet om det. Jag vill inte förstöra stämingen jag har genom ord. Bara för pratandets skull. Tystnaden och stillheten är väldigt underskattat.

Det händer något med mig när jag är i närheten av honom. Förutom att jag utan minsta problem blir jävligt upphetsad så blir jag svag. Och inte bara i knäna utan mentalt på något vis, på ett bra sätt. Vet inte hur jag ska förklara de och jag kan nog inte förklara de rätt men de känns som om jag stänger ner och bara låter mig fyllas av hans närhet. Jag blir beroende av hans kyssar och hans smekningar på ett sätt jag aldrig känt innan, jag kräver dom.

Det är förmodligen för att våra möten är få och korta och jag vill ta tillvara på alla sekunder. Uppleva hela honom den lilla stunden som han är med mig. Ta tillvara på alla ögonblick för jag vet aldrig när vi kommer ses igen. Och även om jag hatar de så älskar jag de samtidigt, att inte veta, att inte ha kontroll. Att leva och älska som om de alltid är sista chansen.

Och de måste vara detta som är meningen med livet. Små hemliga möten i skogen mitt i natten med sin älskare. För jag känner mig aldrig mer levande än vad jag gör just nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *